vixen

How we spend our days is how we spend our lives

bakat i tiden 11 juni 2010

det ar tva helt olika saker att diskutera spanjorernas okunnighet med min kusin, en svart tjej, som kan se det ur samma synvinkel som jag kan, an att kommentera det med en vit spanjor. truth of the day. du kan alltid snacka med en killkompis om hur ackligt det ar med man som stoter pa en och du kan alltid diskutera med en svensk hur folk domer dig efter hur pass ”ren” din svenska ar men i slutandan kommer han eller hon aldrig riiiktigt forsta hur det ar for han kommer aldrig att vara i samma sits som dig.

flera ganger har nagra av kommentarerna jag har hort under det har aret namligen lamnat mig mallos. pa valdigt kort tid har spanien gatt fran en diktatur till ett fritt, demokratiskt samhalle men det vill inte saga att sparen fran tiden nar man levde i ett samhalle mer monotont har suddats ut. invandrare fanns det fa av diktaturen var sallsynt och de som fanns har blev utittade och urskilna. nar man senare, under sent 70-tal, fritt oppnade landets granser sa borjade aven ”problemen” som manga aldre anser, som bland annat har lett till den ekonomiska krisen spanien lider av idag. fine, nar det handlar om gamla manniskor sa har de ett free pass for egentligen vet de ju inte battre men det ar inte kommentarerna (eller blickarna) fran den aldre generationen som ar harresande och som gett mig ett sa daligt intryck av spanjorernas tolerans och forstaelse for invandrarna i ”deras” land, utan det ar ungdomarnas – med andra ord, min generation. tjejer med ett antal ar pa nacken, killar med universitetsstudier – faktorer som borde gett dem verktygen att tanka langre an vad nasan racker men nae. manga tycks ha vaxt upp i en liten by bakom en sten.

tycker ni att det ar normalt att en kille fodd och uppvaxt i en stad som madrid blev sa chockad att han bokstavligt talat satte sig upp for att ta in det han precis hade hort nar momi berattade for honom att han var muslim? han kunde liksom inte tro att en muslimsk tjej kunde ga utan sloja eller i de klader hon hade pa sig, vilket var ett par vanliga jeans och ett urringat linne (note that vi var ute och dansade). det ar inte liksom okej att vara 20+ och tro att alla muslimer ser ut som dem pa tv.

tycker ni att det ar normalt att min roomie som stotte pa mig haromdagen  nar jag hade varit uppe pa terassen och solat plotsligt fragade mig varfor jag gor det? hon slangde ur sig ett ”for du vet, vi solar ju for att bli lite brunare men ni, varfor solar ni…?” som om ”vi” morkhyade har EN farg och inte kan bli solbranda. sedan forsokte hon forklara sig sjalv genom att saga att bara fragade for att hon trodde att svarta ville vara vitare eftersom vita vill vara morkare. ursakta, men exakt hur manga svarta kanner du egentligen? ah just det, tva stycken.

tycker ni att det ar normalt att min andra roomie kommenterade att jag var valdigt ljus for att vara afrikan och fortsatter med: ”alltsa det ar ju fint att vara mork men inte SA mork du vet, som vissa afrikaner ar”?

det varsta ar att halften av kommentarerna inte ens sags i en rasistisk ton utan mer i en casual, ”idag har jag kopt mjolk och by the way…”-ton. det handlar inte om smygrasism forklatt bakom leenden och menande blickar, det handlar om ren och sker ignorans over att de sakerna som de saker faktiskt kan offend nagon. jag menar, hur fan kan nagon saga till en afrikan att det inte ar fint att vara SA svart och inte tanka pa att kanske, KANSKE hon har en foralder eller en bror eller en farmor som ar valdigt mork? men det ar klart, ser man det inte sa finns det inte. inte for de har manniskorna.

och forestall er min kusin som har levt med det har hela sitt liv. som liten foredrog hon att ga ut med sin vita mamma istallet for sin svarta pappa for folk kunde inte sluta stirra pa honom. som vuxen fick hon hora att man funderade pa att valja nagon annan nar hon sokte jobbet pa ”españoles en el mundo” for att hon inte sag tillrackligt spansk ut. hon, som ar fodd och uppvuxen har, har fatt komplimanger over hur bra hennes spanska ar. nog att spanien har kommit langt pa ynka 30 ar men det ar glasklart att det fortfarande finns saker som kraver 30 ar till for att forandras. minst.

Annonser
 

One Response to “bakat i tiden”

  1. marilyn Says:

    jag blir ledsen när jag läser det här


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s