i en intervju i elle frågade intervjuaren keira knightley om hennes nya film last night, som handlar om ett par som båda väljer att vara otrogna – den ena fysiskt och den andra psykiskt – och debatten om vilken typ av otrohet som skulle vara värst blossade upp. tydligen så tyckte männen som jobbade på inspelningen av filmen att det var den fysiska otroheten, själva sexakten, som var det ultimata sveket medan kvinnor tyckte att det var ett mycket större svek om känslor fanns med i bilden.
i alla fall, så fortsättatte intervjuaren med att fråga hur det kom sig att keira kände sympati för ”den andra kvinnan” (i filmen) och användde sig av argumentet ”systerskap”. borde inte kvinnor se efter varandra? ehm okej, hur många gånger har man inte hört den förut? ba ”nej men det var faktiskt inte hans fel att han råkade stoppa kuken i henne, det var hon som borde ha sagt nej för hon liksom, är också tjej. precis som jag.” verkligen jättefint att försöka ursäkta killen och göra hans ansvar gentemot sin flickvän till obefintligt medan den andra, random tjejen helt plötsligt får ALLT ansvar och därmed ALL skit.
asså okej, det handlade bara om en liten sketen intervju och det är förmodligen ingen anledning att get worked up about, men så fort jag hade himlat klart med ögonen efter att ha läst det där så insåg jag att det inte bara är en intervjuare på elle som resonerar sådär – det är många. jag minns ba ett jättebråk i min gamla skola där en klassis pojkvän hade hookat med en annan tjej i vår skola och det blev K A O S mellan de två tjejerna, asså jag har aldrig sett maken till rivalitet. men vad hände med killen? det var typ som att den andra tjejen fick ta emot all ilska från flickvännens håll som man tycker borde lägga allt på sin hubby men nae. kriget stod mellan tjejerna.
om jag minns rätt (och inte blandar ihop det med typ natacha peyre/marie plosjö/david lofti-dramat för det är verkligen typexemplet på det jag snackar om) så stannade tjejen hos killen. ber dock att jag misstar mig.
vixen 